Tänkte ta lite tid till att skriva om Molly Kortz.

Jag och Molly har känt varandra sen vi började skolan 2001. Vi har spelat fotboll tillsammans och massa annat. Det har ofta varit mycket bråk mellan oss och många dumma saker har sagts. Vi har varje år bråkat om något nytt. Brukar vanligtvis hålla ihop i ca en månad innan tredje världskriget startar. När jag säger krig så menar jag verkligen det. Många av våra gemensamma vänner har varit tvungna att välja sidor vilket har lett till att vi båda förlorat vänner. När vi började nian nu i höstas så började vi snacka igen. Jag tänkte helt enkelt att varför ska jag ödsla mitt sista år i grundskolan på att vara sur på någon. Vi umgås varje dag i skola. Molly är en av de få som förstår in humor och jag är en som förstår henne. Vi pratar om allt och har stöttat varandra i svåra situationer. Hennes pojkvän Tomas kommer nog få världens största chock när han ska besöka vår skola efter lovet. Alla tycker vi är körda men många skrattar åt det. Vi får många människor att le och det är en så jävla härlig känsla.

Jag vill bara säga att det finns aldrig en tråkig dag med henne. Hon får mig att skratta och jag får henne att skratta. Alla bråk vi haft har fått oss att bli så lika varandra. Det är nog även därför vi bråkat. Om man är så lika som vi är bråkar man naturligt. Det som hänt ska vi inte bry oss om det är nuet som spelar roll.

Alla våra tysklektioner är även oförglömliga. Alla gånger vi irriterar bl.a. op, corry, linn, tapo, calle. Listan kan fortsätta men vi är jävligt bra på det vi gör. Det vi gör är att få folk att bli glada och skratta :)

// Amanda